Historien om den svenska närvaron i Odesa och den omgivande regionen är en krönika som inte bygger på massinflyttning av bönder, utan på personliga livsöden hos diplomater, entreprenörer och ingenjörer, och senare på omfattande mellanstatlig solidaritet och humanitärt bistånd. Till skillnad från grannregionen Cherson, där den sammanhållna bosättningen Gammalsvenskby grundades år 1782, integrerades svenskarna i Odesaregionen främst i hamnstadens urbana miljö.
Från kosackallianser till de första konsulaten
De svenskarnas militärpolitiska kontakterna med området som idag utgör Odesaregionen inleddes år 1709. Efter nederlaget vid Poltava drog sig den svenske kungen Karl XII tillsammans med den ukrainske hetmanen Ivan Mazepa och resterna av de allierade styrkorna tillbaka genom Svartahavssteppen och dåtidens vänsterstrands-Bessarabien till den osmanska fästningen Bender. Denna reträtt markerade den första större närvaron av svenska undersåtar i regionen.
I slutet av 1700-talet, efter de rysk-svenska krigens avslutning, kom svenska krigsfångar till södra Ukraina. En del av dem bosatte sig senare i det nygrundade Odesa.
När Odesa erhöll status som frihamn och hamnen utvecklades snabbt stärktes de ekonomiska förbindelserna med Skandinavien. Under 1800-talet etablerades och utvecklades Kungariket Sveriges och Norges generalkonsulat i staden (vid denna tid befann sig länderna i union). Svenska diplomater skyddade rättigheterna och intressena för skandinaviska sjömän vars handelsfartyg regelbundet anlöpte Odesas hamn för att lasta ukrainskt spannmål. Samtidigt uppstod handelshus som importerade svensk industriproduktion av hög kvalitet, metallprodukter och trävaror.
Svenskarna i Odesa tillhörde i stor utsträckning intelligentsian samt de tekniska och medicinska yrkesgrupperna (bland dem den kände läkaren Johann Albert von Zweigbergk). De flesta lokala svenskar integrerades i stadens evangelisk-lutherska församling och besökte den tyska lutherska Sankt Paulskyrkan.
För invånarna i den enda svenska kolonin Gammalsvenskby i Chersonregionen fungerade Odesa som ett administrativt och logistiskt nav. Det var genom Odesas hamn som en del av kolonisterna i slutet av 1800-talet emigrerade till USA och Kanada eller återvände till sitt historiska hemland.
1900-talet: omvälvningar, sovjetiskt förtryck och isolering
Början av 1900-talet förändrade den svenska närvarons karaktär i grunden. Första världskriget, det ryska imperiets sammanbrott och sovjetmaktens etablering bröt de diplomatiska och kommersiella kontakterna.
Under 1920- och 1930-talen inledde den sovjetiska regimen ett systematiskt förtryck av utländska medborgare och etniska minoriteter. Sveriges konsulat i Odesa tvingades upphöra med sin verksamhet till följd av Sovjetunionens isolationspolitik. De flesta svenska företagare och specialister lämnade staden.
De etniska svenskar som hade flyttat till Odesa från Gammalsvenskby eller stannat kvar i regionen utsattes för repression under NKVD så kallade ”nationella operationer” under den stora terrorn 1937–1938. Kontakter med släktingar utomlands eller besök i den lutherska kyrkan kunde av de sovjetiska säkerhetstjänsterna tolkas som ”spioneri till förmån för främmande makter”.
Under Andra världskriget och den rumänsk-tyska ockupationen av Odesa försvann de sista spåren av den svenska närvaron nästan helt genom deportationer, migration och påtvingad assimilering. Under större delen av andra hälften av 1900-talet levde minnet av svenskarna i Odesaregionen vidare enbart genom arkivdokument – kyrkböcker och handelsrapporter som bevarats i Odesaregionens statliga arkiv.
Den fullskaliga invasionen (från 2022): solidaritet i praktiken
Den moderna fasen av relationerna mellan Sverige och Odesaregionen mäts inte i storleken på diasporan utan i den exceptionella nivån av strategiskt och humanitärt stöd under den fullskaliga ryska aggression som inleddes år 2022. Sverige har blivit en av de viktigaste europeiska bidragsgivarna för att bevara Odesas funktionalitet och kulturarv.
Energisäkerhet: Som svar på de systematiska ryska attackerna mot kritisk infrastruktur organiserade Sveriges regering tillsammans med frivilligorganisationer (bland annat Help Ukraine Gothenburg) leveranser av energirelaterad utrustning. Under Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergards besök i Odesa bekräftades ekonomiska och tekniska stödpaket för inköp av stora generatorer, solpaneler och värmefläktar, vilket bidrog till att hålla sjukhus, skolor och vattenverk i drift under perioder av strömavbrott.
Miljöinitiativ: År 2024 inleddes ett treårigt svenskt program för hantering och återvinning av rivningsavfall i Odesa. Programmet gav staden möjlighet att utveckla moderna tekniska lösningar för att sanera områden som skadats av beskjutning.
Skydd av kulturarvet: Efter att Odesas historiska centrum år 2023 upptogs på UNESCO världsarvslista över hotade världsarv blev Sverige en betydande finansiell bidragsgivare. Den svenska regeringen kanaliserade miljontals kronor genom UNESCO för förebyggande skyddsåtgärder, stabilisering och konservering av skadade arkitekturminnen, bland annat Odesas konstmuseum och Stoljarskyj musiklyceum, som drabbats av robotattacker.
Historien om svenskarna i Odesaregionen har gått från enstaka besök av handelsmän under 1800-talet till en djup solidaritet under 2000-talet, då Sverige hjälper Odesa att försvara sin europeiska identitet och sin infrastruktur under krigstid.
Vi rekommenderar att läsa (följ länken):
*Varför staden skrivs ”Odesa” med ett ”s”
Vi skriver stadens namn som Odesa med ett ”s” för att följa den ukrainska stavningen och respektera den ursprungliga benämningen. Traditionella internationella stavningar med dubbel-s kan förekomma, men den korrekta ukrainska formen använder ett enda ”s”.